Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din anmärkning om den yngre Fichte är fullkomligt träffande,
och äfven hvad du säger om Reinhold är rigtigt. Dock kunde man
måhända anmärka om den senare, att han nog mycket gör Christus
till en Europee och en modern rationalist, och att han för litet har
inträngt i en orientalisk rcligionsstiftares medvetande. En sådan har
en djup och öfverväldigande känsla af det oändliga, men deremot
ett icke rätt klart medvetande af sig sjelf, hvarföre han vida mer
fattar sig i sin enhet med det gudomliga än i sin åtskiljnad derifrån.
Han uttalar ock derföre utan betänkande sin identitet eller sitt
en-hetsförhållande till Gud, och det faller honom icke in, att han
der-igenom skall blifva af sina åhörare eller lärjungar ansedd för att
vara sjelf Gud, ehuru historien har visat, att det alltid så skett, sä
snart gudomligheten ej framstält sig för dem rent sinnlig eller rent
mensklig, såsom t. ex. i China eller i Grekland.
Hvad Fichte d. y. beträffar, så visar han sjelf på ett slående
sätt, att philosophien beklagligen nu är i ett betydligt nedgående
eller retrograderande inom Tyskland. I sin år 1856 utgifna
antro-pologie går han ut på att försona motsatser i allmänhet och
motsatsen emellan idealism och realism i synnerhet genom att gifva
ingendera ibland dem fullkomligt rätt och ingendera fullkomligt orätt.
De skola bägge sämjas genom att något maka åt sig, som man
säger. Snart far man väl ock höra, att äfven vår Herre och Satan
böra försonas genom att bägge till en viss grad maka åt sig.
Ingenting kan vara bedröfligare än att se och höra ett sådant försonande
af motsatser bedrifvas med allvar och betraktas såsom det rätta
förfarandet. Redan att man talar derom är illa; ty saningens
framträdande är ju den enda rätta försoningen inom vetenskapen, och
hvarföre då icke blott söka och omtala det förra? Enligt Fichte d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
