Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall den stränga idealismen vara en ensidighet och till och med
grunda sig på en förvillelse. Enligt hvad han säger [§§ 10 & ii
p. 24—26] skall det vara spiritualismens nq<x>rov ipevåog, att
sjelf-medvetandet är själens och andens icke blott vigtigaste predikat,
utan dess enda predikat, så att själ och »föreställande kraft» sättas
liktydiga. Ȁnnu Wolf uttryckte sig med den varsamhet, att han
sade själen vara en substans, hvars egenskap var medvetandet?.
»Men det värde man tilläde egenskapen trängde sedermera efterhand
substansbegreppet så i bakgrunden, att man, i stället för att tala
om själen, talade helt enkelt om jaget», »liksom skulle ett blott
ac-cidens kunna substanslöst sväfva i luften». »Jaget, som icke är annat
än den föreställning, i hvilken ett reelt väsende, själen, sich auf sich
selbst zuriickbezieht, blef sjelf substantieradt till den grad, att man
slutligen tilltrodde sig att göra det till realprincip for hela
philoso-phiern. Hvad tycks om sådant? Den gamla »klossen», från hvilken
Kant befriade jaget och philosophien och hvaröfver den äldre Fichte
så innerligt fröjdade sig, den kommer nu tillbaka med hån åt hela
den nyare speculationen. Men var det underligt, om denna
specu-lation lät den så kallade immateriela substansen falla, då ingen har
sagt, ingen har kunnat säga, och ingen skall kunna säga, hvad den
är, såvida den skall vara annat än sjelfmedvetandet ? Af Chalybaeus
t. ex. far man veta, att den skall vara »Seelenaether», »reine materie»,
på hvilken anden utöfvar sin »Gedankenplastik». Hvad vill nu detta
säga? Och huru har man att tänka sig den der Gedankenplastiken?
Är icke alltsammans blotta ord, hvilkas mening man icke éns söker
att angifva, än mindre att bevisa? Af Fichte d. y. åter far man
veta, att den är urposition, urreale, monad, immateriel substans etc.
etc., men hvad man med dessa relationsbegrepp skall tänka sig,
förklarar han icke? Och hvilken jemmerlighet att förklara jaget för
ett blott accidens, en »Vorstellung*, i hvilken urpositionen auf sich
selbst sich zuriickbezieht? Om urpositionen icke är jag, icke är
lef-vande eller sjelfmedvetande, när han ej refererar sig tillbaka på sig
sjelf, huru kan han då blifva det genom den refereringen? Om den
äldre Fichtes utåtgående verksamhet icke var lif eller
sjelfmedvetande, huru kunde den blifva det genom inåtgåendet? Skulle t. ex.
atmosphieren bli lefvande, så snart motsatta luftströmmar inom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
