Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag, att jag så temligen skulle kunna utreda och besvara dem
nöjaktigt. Men om detta gör jag mig nu inga särdeles förhoppningar,
då du så här vill hafva dem skriftligen besvarade. — — — —
Din första fråga synes mig vara denna: huru kan menniskan
hafva något val, någon frihet, om Gud evigt vet icke blott alla
hennes särskiljda lifsformer, utan ock alla hennes bestämningar och
handlingar i hvardera af dessa? — För att du må kunna besvara
den frågan för dig, bör du veta och betänka följande:
1) Att intet sannt vetande, inga sanna tankar eller begrepp äro
möjliga för oss eller för andra ändliga väsenden, hvilka icke på
evigt, d. v. s. tidlöst sätt innehållas och omfattas i det gudomliga
sjelfmedvetandet, emedan i och för detta allt möjligt vetande äfven
är verkligt, och med annat vilkor ej kunde alls finnas till såsom
vetande hos något enda väsende.
2) Att likväl Gud sjelf icke har några sinnliga, timliga och
föränderliga förnimmelser såsom vi menniskor, utan blott eviga tankar
eller begrepp, hvilka sjelfva, liksom t. ex. de mathematiska
begreppen för oss, icke hafva någonting med tid och förändring att skaffa,
äfven när de äro tankar om någonting timligt och föränderligt.
3) Att Guds tankar eller begrepp ej äro några abstracta eller
overkliga föreställningar eller begrepp om någonting ifrån dem
åt-skiljdt verkligt och individuelt, utan äro fullkomligt bestämda eller
individuela och det sannt verkliga, det rent och fullkomligt lefvande
eller sjelfmedvetande sjelft.
4) Att derför Gud förnimmer allt sannt och förnimbart varande
sub specie aiternitatis, på hvilket sätt äfven tänkaren måste fatta
sitt kunskapsföremål, om han skall fatta det absolut sannt eller
speculativt.
5) Att icke eller tänkaren, när han på sådant sätt fattar tingen,
har någonting att göra med deras timliga, föränderliga och
förgängliga existens, utan endast med deras eviga (tidlösa), oföränderliga
och oförgängliga begrepp.
6) Att om ett väsende sinnligt förändras eller utvecklar sig
successivt för sig sjelf och för vissa andra väsenden, så tankes det ock
säkerligen såsom sådant af Gud, men deraf följer icke, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
