Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämd eller individuel, om än dervid blott ganska fa af hans be*
stämningar framträda för ditt medvetande med någon märkbarare
klarhet och tydlighet Huru mycket ligger nu, eller huru mycket
har man att omfatta i begreppet om individen Sokrates, när man
vill tänka sig honom i hans fullständiga bestämdhet eller
individualitet? Först och främst icke blott hans närmaste personliga
bestämningar, hans förnimmelser och handlingar och lefnadsöden och
om-gifningar, utan äfven hela den närvarande sinneverlden i hela dess
extensiva och succesiva oändlighet; ty endast genom den bestämda
plats, hvilken individen Sokrates intager i denna, och genom det
bestämda förhållande, hvaruti han står till alla dess förflutna,
närvarande och tillkommande momenter, är han der detta bestämda
indi-viduum och icke något annat. Men vidare höra också till Sokrates
på samma sätt alla de särskiljda lifsformer, som äro för honom
möjliga, ty utom dessa, såvida de finnas, vore han icke eller ett
fullkomligt bestämdt individuum uti ett universum, der sådana
lifsformer äro möjliga eller verkliga. Kort sagdt: till individen Sokrates’
fulla begrepp och bestämdhet höra Gud och alla andra väsenden i
universum utan undantag på sådant sätt, som de måste fattas, när
de tänkas såsom hans bestämningar, och då han sjelf tänkes såsom
det genom dem alla bestämda.
Men det är klart, att Sokrates sålunda fattad eller förnummen,
d. v. s. Guds fullkomliga idee om Sokrates, icke kan sjelf såsom
sådan vara bestämd af tid och förändring; ty dels sammanfalla i henne
såsom fulländad och alltomfattande det möjliga och verkliga, och
dels faller tiden blott inom de särskiljda ofulländade
phænomen-verldarne såsom ett förnimmelsesätt hos de ändliga väsenden, i och
för och genom hvilka dessa phænomenverldar existera omedelbart.
Om jag t. ex. sammanfattar och tänker mig såsom en absolut
enhet min närvarande phænomenverld i hela dess extensiva och
succesiva oändlighet, så att jag icke för att så säga, lemnar det minsta af
honom utanföre, så är det omöjligt, att jag kan tänka mig honom
såsom sjelf i sin enhet och helhet varande föränderlig eller i tiden;
ty jag skulle då nödgas att tänka mig någonting, som ännu ej vore
verkligt i honom, men vore bestämdt att blifva det, och jag skulle
då äfven nödgas att tänka mig en tid före honom och en tid efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
