Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål, skapas icke af menniskan: det är evigt, i sig sjelft
nödvändigt och oföränderligt; det kan endast af henne finnas eller
upptäckas, genom att hennes medvetande derpå rigtas och
con-centreras.
Sålunda är det en grundsats i all äkta Rationalism, att
en läras sanning i och för sig sjelf är alldeles detsamma, som
hennes förnuftighet — hennes identitet med förnuftets
innehåll; och vårt medvetande af denna identitet detsamma, som
vårt medvetande eller vår öfvertygelse om hennes sanning.
Men detta medvetande kan hafva oändliganuancer af klarhet
och tydlighet, ifrån den dunklaste känsla eller aning, intill den
mest klara och lefvande insigt Och det är icke sagdt, att en
dödlig någonsin kan uppnå den absolut högsta graden af
klarhet, eller att hvar och en menniska behöfver för sin
bestämmelse uppnå samma grad, som hvar och en annan. Likväl kan
icke slägtet i sin helhet vara belåtet med blotta känslan och
den derpå grundade tron; det kan detta ej mera, än det i
phy-siskt afseende kan vara belåtet endast med morgonrodnaden.
Känslan är enligt sin natur en dunkel princip, och kan utan
vetenskapen förfalskas och missleda; den har i sjelfva verket
ledt till Fetischismen, Lamaismen, Brahmaismen, kort sagdt till
det falska såväl som till det sanna i alla Uppenbarelser. Om
derföre också alla andra kunna åtnöja sig med sin känsla och
tro, så tillhör det dock dem, som här hafva att vårda slägtets
interesse, att icke stanna på denna punkt Vetenskapsmannens
allmänna pligt är att alltid i sin sak söka att höja sig till
begreppets klarhet eller till vetande och insigt; och samma pligt
har han således äfven, då han reflecterar öfver förnuftets
förhållande till Uppenbarelsen.
Men Uppenbarelsens innehåll kan vara dels rationelt d. ä.
läror, som göra anspråk på upphöjdhet öfver tid och rum; dels
historiskt, eller berättelser om facta i vissa tider och rum.
Genom dessa elementers olikhet blir det nödvändigt att bestämma
den allmänna pligten något närmare.
Hvad nemligen det förra elementet beträffar, så bör
vetenskapsmannens bemödande vara att pröfva dess sanning, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
