Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väsende (såsom ande) — en relatif medlem, så att hon ej kan
vara eller, som här är detsamma, förnimma sig sjelf, utan att
också mer eller mindre förnimma de öfriga väsenden, med
hvilka hon står i relation. Men emedan hon icke är allvetande,
såsom Gud, utan ändlig och inskränkt, så kan hon icke
förnimma hela den andeliga verlden sannt och klart eller sådan
han är (för Gud), utan hon måste förnimma honom mer eller
mindre sådan han icke är, allt efter som hon i en enda
för-nimmelse deraf omfattar en större eller mindre del. Vill hon
förnimma honom sannt och klart, d. ä. vill hon förnimma
honom på samma sätt, som Gud, eller så att den blir äfven
hen-nes tankar, liksom den är Guds, så kan detta för henne ej
lyckas annorlunda än i en högst inskränkt vidd: hon måste då
icke allenast concentrera sitt medvetande på de aldra
allmännaste (abstractaste) och följaktligen på innehåll tommaste af
dess beståndsdelar, utan hon måste äfven ibland dessa fästa sig
vid blott en och en i sönder. Den andeliga verldens
beståndsdelar äro nemligen modi af lif eller sjelfmedvetande, d. ä.
tankar eller begrepp, och af dessa äro somliga allmännare, i flere
andra ingående och på innehåll tommare, andra åter speciellare,
flere i sig innefattande och följaktligen på innehåll rikare. Och
endast i den mån de höra till det förra slaget, kunna de af
menniskan förnimmas sannt och klart; i den mån de deremot
äro till innehållet rikare, måste de i högre grad visa sig för
henne såsom hvad de icke äro, d. ä. såsom motsatsen af deras
absolut sanna vara.
För den ändliga menniskan gifves således, utom den
absoluta och öfversinnliga verlden, äfven en relatif och sinnlig
verld, hvilken tillhör henne omedelbart, och Gud medelbart
(genom henne), och hvilken är det i och för sig sjelft origtiga,
men dock relatift till menniskan nödvändiga och rigtiga
phä-nomenet af den förra. Och emedan denna verlden är den
relativa motsatsen af den absolut sanna, så måste dess delar vara
mer eller mindre timliga och förgängliga, i rummet varande
(utsträckta, yttre, aflägsna), icke andeliga, utan materiella, icke
absolut lefvande, utan (relatift) liflösa, medvetslösa, ofria (pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
