Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnuftet, men aldrig om den gudomliga känslan, visar
tillräckligt, att den sednare är någonting relatift, förgängligt och
menskligt subjectift, hvilket icke är fallet med det förra.
Vidare säger FÖrf. äfven icke origtigt, att förnuftskänslan
är en ingifvelse af Gud, ehuru hon då visserligen icke bör
anses för någonting utomordentligt, utom så vida hon hos någon
yttrar sig i en ovanlig grad. En gudomlig ingifvelse är hon
icke blott derföre, att hennes innehåll, eller det som kännes,
är Gud och hans ideer, såsom vi sagt; utan äfven derföre, att
hon finnes hos menniskan ursprungligen, innan ännu den
of-vannämnde fria verksamheten, att liksom tillegna sig hennes
innehåll, i någon särdeles märkbar grad föregått Hon måste
således visa sig såsom en gudomlig gåfva, ett Guds verk hos
menniskan, i motsats mot vetenskapen (genom begreppet),
hvilken, såsom förvärfvad medelst fri forskning och ansträngning,
kan så vida kallas menniskans verk. Äfven phantasien, som,
när förnuftskänslan är ovanligt liflig, ovillkorligen söker att
föreställa sig dess innehåll, är ännu en för litet fri verksamhet,
för att i enthusiasmens eller inspirationens ögonblick betraktas
såsom menniskans egen, så mycket mer, som den sättes i
rörelse genom känslan. Också förklaras häraf, hvarföre ingen
egentligen speculatif tänkare utgifvit sina producter för
gudomliga ingifvelser, hvilket deremot varit händelsen med vissa
Re-ligionslärare och Skalder, på en relatift lägre grad af
tankeförmågans utbildning.
Ett annat Förf:s yttrande om förnuftskänslan innehåller,
att den är principen för allt sannt stort och godt hos
menniskan, och att detta är, utom flere andras, äfven Platos mening.
»Allt sannt stort och godt eller Gudomligt är, enligt hans
åsigt, icke förvärfvadt genom ttyvrj (öfverläggning och
färdighet, enligt Tholuck), utan framträder i själen, såsom något
inifrån gifvet Och då menniskan vet med sig, att sjelf icke
hafva skapat och bildat det, hvarifrån kan det då härröra, om
icke ifrån en högre ingifvelse, från Gud, som verkar i vårt
inre!» (sid. 16). Men äfven här bör det anmärkas, att känslan
blott är terminus a quo, eller den första och ofullkomligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
