Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och större skal om systemet af de eviga sanningarne i det
Gudomliga förnuftet? Kort sagdt: att icke motsäga, att hafva
förvandtskap eller öfverensstammelse, och att utgöra en
nödvändig beståndsdel år här detsamma. Det sista är blott ett mera
egentligt och positift uttryck af det rätta.
Ville nu någon häremot erinra, att detta väl gäller om
det Gudomliga förnuftet, men att här endast är fråga om det
menskliga, hvilket är ändligt eller inskränkt; så måste detta
medgifvas: men deraf följer dock ingenting, som kan
vederlägga våra anmärkningar. Ty äfven menniskan känner flere
fömuftssanningar (hon vore ju annars icke förnuftig); och när
hon således känner några, så har hon, för det nyssnämnda
sammanhangets skuld, äfven de öfriga, om också endast
potentia, d. ä. dunkelt och medvetslöst Man kan derföre icke
egentligen säga, att någon enda förnuftssanning ligger utom eller
öfver hennes förnuft; man kan blott säga, att icke alla äro för
henne klara, eller komna till hennes medvetande. Detta åter
är med andra ord detsamma, som att hon icke (actu) känner
dem — något, som gäller om en oändlighet af sanningar inom
hvaije vetenskap, utan att dessa derföre anses vara öfver
förnuftet Den som kan t ex. räkna till en million, kan också,
utan att gå utom sin sphär, räkna till decillioner, ehuru visst
ingen menniska har verkställt eller skall någonsin verkställa
det Af menniskans ändlighet får man således icke draga den •
slutsatsen, att någon enda sanning kan ligga öfver eller utom
henne, och att den då kan och måste inbringas i henne
utifrån. Man kan endast hos henne väcka eller bringa till
medvetande de tankar, som hon redan (potentiå) har; man kan
endast leda henne till att rigta och concentrera sitt medvetande
på det, som ligger inom hennes möjliga synkrets. Till det
sistnämnda inskränker således Rationalisten allt gudomligt och
menskligt biträde; ty äfven han nekar för ingen del
verkligheten och nödvändigheten af någotdera; han yrkar blott, att
man ej må antaga möjligheten af ett sådant biträde, som är
oförenligt med menniskans väsende.
Boströms skrifter. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
