Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nella elementet beträffar, så gäller Förfcs sats i anseende till
detta; men när den befrias ifrån sin dunkelhet och bringas till
något begripligt, så är den i sjelfva verket blott
Rationalismens. En rationell läras sanning är nemligen enligt detta
föreställningssätt ingenting annat, än hennes förnuftighet eller
identitet med förnuftets innehåll, hvilket är sannt i och genom
sig sjelft; och det är således ganska naturligt, att lärans
öfverensstämmelse eller likhet (identitet) med förnuftet är första
villkoret för möjligheten af hennes bevisande.
Man kunde härvid anmärka, att Förf. talar om den
bevisandes likhet eller f örvandtskap med läran, då deremot vi tale
om lärans identitet med det bevisande förnuftets innehåll; men
vi svare, att dessa begrepp här komma på ett ut, och att våra
ord endast noggrannare uttrycka det rätta. Man måste
nemligen antaga, att förnuftssanningama i och för sig sjelfva (i
det gudomliga förnuftet) utgöra ett oföränderligt system, eller
ett organiskt helt, uti hvilket ingen enda beståndsdel kan
saknas eller förändras, utan att hvar och en af de öfriga och det
hela upphäfves. Förhållandet är här detsamma, som inom
Geometrien och Arithmetiken: får man blott neka en enda sanning
deruti, så kan man, genom conseqvent slutande ifrån denna,
kullkasta alla de öfriga; ty de hänga alla tillsammans och
förutsätta hvarandra såsom de naturliga talen, den ena antingen
innehåller de andra uti sig, eller innehålles sjelf uti dem. Och
efter detta systemet är det första och sjelfva urbilden för hvaije
annat, så måste det äfven vara ett strängt slutet helt, uti
hvilket ingenting kan insättas eller tilläggas, utan att vara deremot
stridande. Hvad man så ofta fått höra, att det är nog, om
Uppenbarelsens sanningar ej strida mot förnuftet, gäller
åtminstone icke, när man bland dessa menar de rationella. I
allmänhet kan jag ej en gång veta, att en sats ej strider mot ett
vetenskapligt systems innehåll, så framt jag ej har insett, att
han deruti är nödvändig. I Geometrien åtminstone vet jag det
ej förr, än jag bcvist min sats, d. ä. förr än jag insett hans
nödvändiga sammanhang med andra, hvilka jag redan funnit
obestridliga. Och hvarföre skulle ej det samma gälla med lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
