Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framåt; — och det underbara är, att detta icke engång
bekommer henne illa, utan på visst sätt utgör ett villkor for hennes
lycksalighet. Man kan nemligen säga, att om tviflet icke
föregått, så känner man icke mer nöjet af sanningens upptäckande,
än man utan att hungra känner nöjet af födans åtnjutande.
Derföre må man ej vara alltför onådig mot den fördömda
Scep-ticismen; den har dock befordrat den menskliga bildningen
nära likaså mycket, som den lycksaliga Dogmatismen. Och en
föga erkänd eller begrundad sanning ville Rec. lägga Förf. och
dem, som deltaga i hans åsigt, på sinnet: den som icke
sorgfälligt hos sig utbildat förmågan att försätta sig i tviflets
tillstånd, så ofta detta verkligen är möjligt, han kan icke
rätteligen göra anspråk på det ärofulla namnet af vetenskapsman.
Han han hafva, lik barnet, inhämtat mer eller mindre af den
spis, som andra redan tillredt; men arbetat, forskat och
förtjenst-fullt förvärfvat något åt sig sjelf och åt andra har han icke.
— Dock Rec. återgår till Förf.
»I första skapelsens morgon sade Gud: varde ljus och —
det vardt ljus. I andra skapelsens morgon sade han detsamma,
då Guds herrlighets sken och Hans väsendes rätta beläte, det
sanna Ljuset, som upplyser alla menniskor, som komma i
verlden, uppenbarade sig i menniskonatur. Är nu Han, det
sjelfständiga (substantiella?) Gudsord — Fadrens väsendtliga Uttryck
och Aftryck (?), såsom (?) menniskosjälen uttrycker och aftrycker
sig i ordet — är nu Han, såsom sådan, tillika (?) den
sjelfständiga Visheten, lifslefvande (!), personligen och väsendtligen; huru
skulle vetenskapernas vetenskap, Philosophien, som ju efter
sjelfva sitt namn är vishets-kärlek, är sökande och sträfvande
efter Visheten, efter sanningen sjelf, objectivt och väsendtligen,
såsom högsta, fulla, lefvande förklarings-grunden till det i
phä-nomenverlden endast relativt sanna, huru skulle Philosophien
i sin sanna mening och rigtning kunna förhålla sig fiendtligt
till det Evangelium, der just den sjelfständiga Visheten
uppenbarar sig såsom personlig och menniskovorden?» — Af denna
i anseende till formen charakteristiska tirad, hvars partiella
orig-tigheter Rec. ej anser nödigt att närmare angifva, tyckes me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
