Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha rätt. Förnuft och styrka äro ju ett och detsamma. Så
fordrar liberalismen.
A. B. lägger P. B. högeligen till last, att han ej följer de
Tyska och Franska Rättslärarne, utan vill vara originell och
tänka på egen hand. A. B. känner förmodligen dessa bättre än
P. B., som icke haft någon anledning att göra deras
bekantskap. Dessutom tar han för gifvet, att ingen Svensk kan vara
förnuftig och tänkande likasåväl som en Tysk eller Fransman.
Det är en mycket berömvärd modesti, som hedrar på en gång
honom sjelf och hans landsmän. Dock kunde man fråga,
hvarföre han icke för egen del följer de mönster, hvilka han
fordrar så ovillkorligt att P. B. skall ställa sig till efterrättelse?
Dessa hafva ju lärt, att lagstiftningens ändamål är rättigheters
bestämmande och skyddande; men för A. B. tyckes det vara
rättigheters bortskänkande och borttagande. Voro måhända
mönstren icke nog liberala för honom i det der afseendet? Eller
gillar han möjligtvis endast de praktiska speciminanterne af
år 1848?
»Om utlandets tänkare och statsmän kunde få läsa P. B:s
aphorismer, så skulle de», menar A. B., »förvåna sig öfver, att
det behagat Försynen, att, åtminstone hvad folkrepresentationen
beträffar, låta, och det för ett och annat århundrade sedan,
stats-idealet förverkligas, och just i en vrå af norden, i Sverige,
hvilket lands invånare, under det man hyst all aktning för deras
allvar, redbarhet och kraft, likväl plägat anses alltid stanna
något efter de förnämsta europeiska nationerna i bildning och
utveckling.» — Härom vore mycket att säga; men utrymmet
tillåter oss ej någon vidlöftighet A. B. gör icke anspråk på
att sjelf ega något förnuft och omdöme, och deruti gör han,
efter hvad vi nu sett, onekligen rätt. Han appellerar således
till utländningames omdömen — till Tyskames och
Fransmännens, hvilka nu lyckats så förträffligt att väl ordna sina
samhällen. När dessa äro vansinniga, så böra väl äfven vi vara
det; ty vi hafva ju intet annat förnuft, än det vi få utifrån af
dem. Om Svenskarae tar han helt blygsamt för gifvet, att de
ej äro ämnade af vår Herre till annat än till apor. Också tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
