Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att monarken icke är någon undersåte i staten, sålänge han
M
ännu är dess Regent eller Ofverhufvud, så är det ock klart, att
han ej eller kan rätteligen vara det sedermera, så framt han ej
sjelf har förklarat, att han vill vara det Och äfven efter en
sådan förklaring ansvarar han dock staten endast för hvad han
ifrån den tiden gör eller låter såsom undersåte, men aldrig för
hvad han dessförinnan har företagit sig såsom regerande.
5. Skulle en rättegång anställas mot monarken, så måste
hans domare tagas ibland folkets medlemmar och således ibland
hans egna undersåter, hvilka naturligtvis också då vore hans
vederparter. Men inför dessa kan monarken likaså litet stå till
rätta inom staten, som t ex. husfadren inför husmodren eller
tjenstehjonen inom familjen. Der samma personer måste på en
gång vara anklagare och parter och domare, kan icke
rimligtvis blifva fråga om något slags rättegång och följaktligen ej
eller om någon ransakning och dom.
6. Men det är icke nog, att monarken sålunda är juridiskt
irresponsabel för sina handlingar, han bör äfven vara så helig
eller inviolabel till sin person, att om honom icke ens ett
omdöme får offentligen yttras, såvida det innebär något moraliskt
klander eller ogillande. Att lasteligen tala eller skrifva
någonting om hans person eller gemingar, sålänge han ännu är
statens lagliga Regent, bör icke‘ blott vara ovilkorligen
förbudet, utan äfven vara belagdt med ett ganska högt straff.
7. Då nemligen monarken sjelf är den högsta domaren i
alla mål och derjemte den högsta allt öfvervakande
myndigheten i staten, inför hvilken alla andra der skola ansvara, så kan
hans befattning och värdighet i samhället icke tillåta, att han
sjelf offentligen försvarar sina handlingar, och då bör han ej
eller någonsin kunna för dem få offentligen anfallas. Ett motsatt
förfarande vore icke blott fömuftsstridigt och således folket
ovärdigt, utan äfven högst menligt för samhället i det hela,
för hvilket hans helgd och anseende är af yttersta vigt*).
*) Om den stora mängden i en stat genom liberalistisk uppfostran
och bearbetning blifvit så förvillad eller rättare sagdt förvildad, att den icke
vidare har någon aktning för öfverheten i allmänhet och för monarken i syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
