Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nonom uppfylla sin första och heligaste undersåtliga
förbindelse *).
14. Också är detta det ena skälet, hvarföre monarken
rätteligen kan upptaga och bestraffa alla förbrytelser af detta slag,
hvilket han icke utan orimlighet kunde göra, om de vore att
betrakta såsom träffande blott honom personligen eller
åtminstone honom öfvervägande, ty han skulle då uppträda såsom
domare i sin egen sak eller vara på en gång domare och
part, hvilket inom samhället ingen får vara. Det andra
skälet är naturligtvis, att sådana förbrytelser på det högsta
motverka uppnåendet af statens förnuftiga ändamål (Aphor. 7),
för hvilket monarken framför alla andra har åliggandet att
söija.
15. En naturlig följd häraf är nu ock, att anklagelserne
för dessa och alla dylika så kallade majestätsbrott icke böra
utgå ifrån monarkens egna embetsmän eller de offentliga
åkla-garne, utan efter regeln ifrån andra eller privata personer,
emedan de annars ganska lätt kunna få utseendet af att utgå ifrån
honom sjelf, hvilket aldrig bör vara händelsen. Han bör
nemligen såsom regerande anses för likaså upphöjd öfver alla
personliga förolämpningar, som öfver alla menskliga passioner och
affekter, om han än, såsom menniska betraktad, icke kan vara
det; ty derom får icke något offentligt yttrande i staten
förekomma (Aphor. 6—10)**).
*) Om monarken nedsättes i det allmänna tänkesättet genom sitt
eget förvållande, så kan folket betrakta detta såsom en olycka, för hvilken
det icke behöfver tillräkna sig sjelf skulden; men om han nedsättes genom
medborgarnes kitslighet eller vanvett, så är detta dessutom för folket en skam
och vanära. Ty då det en gång bestämt sig för det monarkiska
regeringssättet, och antingen omedelbart eller medelbart kallat monarken till thronen,
så har det till sin egen förmån anmodat honom att intaga den plats i
samhället, på hvilken han icke i likhet med alla andra kan eller får sjelf försvara
sig emot smädelsen. Men hvad är naturligare, än att folket då å sin sida har
åtagit sig att hålla honom fredad från alla sådana anfall, och hvad annat
innebär den tro- och huldhetsed, hvilken det till honom aflägger, så vidt
den eden afeer hans enskilta personlighet? Om han nu likväl icke blir
verkligen fredad, om han den ena gången efter den andra anfalles med klander
och smädelser, — hvilkens är felet och skammen, om icke just folkets, som
har förbindelsen att afstyra det, och icke tar sådana mått och steg, att
förbindelsen uppfylles?
**) I Sverige är den allmänna meningen, att alla brott emot 5 Cap. 1
§. Missgerningsbalken böra åtalas endast af de offentliga åklagarne, och att
Boströms Skrifter. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
