- Project Runeberg -  Skrifter / Del 3 /
183

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Klart är för öfrigt, att sjelfva möjligheten af falska
konseqven-sers [följdrigtiga] härledande ur en princip för att ega någon
skenbar [vill väl säga: någon verklig, eller en ögonskenlig]
jgiltighet förutsätter, om ej en oriktighet, åtminstone en
obestämdhet i sjelfva principen a). Och det allmänna motståndet
emot Hegelianismen måste således i detta hänseende synas fullt
herättigadt Ser man sig deremot [emot hvad?] om efter ett
positivt system [hvad vill då ett negativt eller åtminstone
ickepositivt system säga? Är kanske LB:s eget system af det [-slaget?]-] {+sla-
get?]+} att sätta i stället för det Hegelska, så mötes blicken af
en mängd hvarandra korsande och motsägande åsigter, ibland
hvilka ingen eger den inre fasthet eller det yttre erkännande
[liksom äfven det vore af någon vigt!], att den med något
giltigt skäl kunde göra anspråk på att helsas såsom filosofiens
högsta utvecklingsgrads). Det enda fasta, det enda gemen-

a) Det förutsätter dock ingenting annat eller ingenting mer och
ingenting mindre, än att principen är origtig, hvilket en »speculativ»
tänkare hade bort kunna inse och erkänna. Ty först och främst &r
ju redan obestämdheten i principen en origtighet, i händelse den icke
bör finnas der; och vidare är det klart, att det obestämda i principen
alls icke kan leda till något slags conseqvenser, samt att det bestämda
i honom omöjligt kan leda till några origtiga, såvida det icke sjelf är
■origtigt. Af det obestämda kan man icke på n&got sätt härleda det
bestämda, och af det rigtiga kan man ej eller följdrigtigt härleda
någonting origtigt. Vill åter LB säga, att härledningarne ej varit
följdrigtiga och att deras giltighet följaktligen varit blott »skenbar», så
förutsätta de om den Hegelska principen jemt ingenting. De förutsätta
och utvisa då endast att deras npphofsmän varit ungefär likaså släta
tänkare som LB sjelf.

*) Denna punct visar redan, att LB, såsom ofvanföre är anmärkt,
icke är skapad af vår Herre till tänkare; ty vore han detta, så skulle
han icke endast »se sig om» efter ett system, som redan vore
fullfär-digt och adproberadt af mängden, utan han skulle då äfven känna sig
hafva lust att vända sig till sjelfva förnuftet och fråga, hvad också
detta kan hafva att lära honom i philosophien. Åtminstone skulle han
icke vilja »bemöda sig» att länge qvarstadna uti en lärobyggnad, som
enligt hans eget erkännande är bristfällig i sjelfva grandvalen, och
derföre ej rätteligen kan anses för synnerligen bättre än en ruin, ur
hvilken blott vissa materialier kunna begagnas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/3/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free