Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattares ord, reflekterandet på reflexionen af en vädersols eviga
återskens reflex. Också hafva de flesta anhängare af
idealismen sett sig nödsakade att antingen förutsätta ett från
sjelf-medvetandet åtskildt ”ting i sig” såsom grund till dess
konkreta innehåll, eller ock i andens eget väsende antaga en
motsats, en duplicitet eller polaritet af tvenne hvarandra motsatta
faktorer, en reel och en ideel101). Så, för att icke nämna Ber-
utsträckt eller materielt, utan blott andeligt eller ideelt Sedermera
lfirde ock Kant, att rummet och tiden äro blott våra åskådningsformer,
och att hela den sinnliga verlden följaktligen är endast vårt sätt att
uppfatta någonting i och för sig sjelf varande. Vill nu LB påstå att
man äfven bör tänka sig våra menskliga sensationer, våra orediga
förnimmelser eller vår sinnliga phsenomenverld såsom någonting i och för
och genom Gud varande d. v. s. såsom omedelbart tillhörande äfven
honom sjelf? Och i fall han det verkligen vill, huru skall han kunna
göra det antagligt för sig sjelf eller andra, om han ej får begagna sig
af den nyssnämnda påtagliga paralogismen? Gudomligheten är
föröf-rigt ej derföre tom på allt innehåll, då han har alla sina ideer uti
sig, då dessa allesammans äro lefvande, personliga väsenden, och då
de följaktligen ock äro hans förnimmelser af sådana väsenden. Det
finnes omedelbart hos honom ett oändligt rikt lif och ett oändligt rikt
kunskapsmed vetande (se skriften »PB och hans philosophie» N:o 30);
men der finnas ej några stockar och stenar och i allmänhet ej någon
natur, såsom redan är anmärkt.
I01) Mycket naturligt, då alla de nyare Idealisterne, Schelling
och Hegel ej undantagna, varit blott relativa Idealister, liksom ock LB
sjelf. Schelling och Hegel ville återgifva åt den såkallade naturen den
inre väsenhet eller substantialitet, hvilken Kant och i synnerhet Fichte
hade frånkänt henne. Detta var rätt och i sin ordning; men sättet,
hvarpå de gjorde det, var orätt. De antogo att naturen, sådan den
är för oss, och den intelligens, som är hennes motsats, tillsammans
omfatta och uttömma allt varande eller all verklighet, och de sökte
endast en gemensam princip eller enhet för bägge, genom hvilkens
närmare bestämmande eller modificerande de skulle kunna förklara dem.
Allt detta var dock ej annat än obevista suppositioner, till hvilka de
icke hade några fullgiltiga skäl. Skulle det nemligen visa sig, att den
af oss såkallade naturen finnes såsom sådan blott i och för oss, så
äro mångfaldiga andra sådana tänkbara och nödvändiga, om andra
och annorlunda beskaffade ändligt förnuftiga Väsenden, än vi menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
