Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
keleys åsigt, att våra förnimmelser af tingen äro omedelbart
frambragta af Gud, antog Kant ett ting i sig och Fichte ett
icke-jag till förklaring af dessa förnimmelsers konkreta
innehåll. Men, då filosofien genom detta antagande stannade
uti en olöslig dualism, så vidtog Schelling den andra utvägen
till förklaring af det konkreta innehållet, i det han uti
sjelfmedvetandet antog en ursprunglig polaritet af motsatta och
hvarandra ömsesidigt förutsättande riktningar, en reel och en
ideel; och denna åsigt utfördes ännu vidare af Hegel genom
hans lära om sanningen såsom enhet af motsatta,02). Sist-
skor, måste erkännas för verkliga och nödvändiga. Och det, som dä
ligger till grund för alla s&dana naturer, kan icke vara någonting
annat än Gud och hans eviga (rent andeliga, lefvande och förnimmande)
ideer, af hvilka de allesammans äro phsenomener. (Anm. 95). Ty att
det andeliga är det enda sannt och ursprungligt varande, det har t. o.
m. LB sjelf nödgats medgifva.
102) Hvilket är en ren absurditet. Den sinnliga verkligheten har
visserligen en sådan der duplicitet eller polaritet uti sig, såsom det
också är lärdt och förklaradt uti den lilla skriften om PB och hans
philosophie. Men detta kommer sig deraf att den är ett resultat för
oss af tvenne särskilda factorer, nemligen af en positiv — den
ursprungliga , ideella verkligheten, och af en negativ — vår menskliga
och ofullkomliga uppfattning af denna. Så är ock t. ex. skymningen
för den skumögde ett dylikt resultat af tvenne särskilda factorer,
nemligen af solens ljus och af hans egen skumögdhet, och på sådant sätt
ganska förklarlig. Men att tänka sig ett ljus, som omedelbart genom
sig sjelf vore mörkt, eller ett mörker, som omedelbart genom sig sjelf
vore ljust, det är och förblir en uppenbar orimlighet. Och detsamma
gäller ej mindre om ett ideelt eller andeligt eller sjelfmedvetande
Väsen, som omedelbart genom sig sjelf vore ett reelt eller materielt eller
medvetslöst. Menniskan t. ex. är i och för sig sjelf blott ande,
och förblir ock i och för sig sjelf blott ande i evighet. Sin kropp
och sin yttre (materiella) verld får hon blott xara ov/uflefiyxog d. v.
8. genom någonting annat än sig sjelf. Hon får dem nemligen genom
sitt förhållande till de öfriga andeliga väsendena, hvilka alla bestämma
hennes sjelfmedvetande eller förnimmas af henne, men hvilka hon
såsom ändlig ej kan förnimma fullkomligt och derföre måste förnimma
såsom mer eller mindre annat än hvad de äro i, sin sanning d. v. s.
såsom någonting mer eller mindre yttre och materielt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
