- Project Runeberg -  Skrifter / Del 3 /
221

(1883-1901) [MARC] Author: Christopher Jacob Boström With: Hans Edfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nämnda åsigt, som öfvervinner både dualismens abstrakta
söndring mellan det reella och det ideella 103) och monismens
abstrakta identifiering af båda, innebär emellertid något
motbjudande för den abstraherande reflexionen, hvilken, då dess
verksamhet just går ut på att söndra och analysera, fruktar att se
sitt arbete tillintetgjordt derigenom, att det sålunda söndrade
fattas såsom ett104). Egentligen beror denna fruktan på ett
missförstånd, enär enhet och åtskillnad, långtifrån att utesluta,
tvärtom ömsesidigt innebära och förutsätta hvarandra 10i). Men

103) LB är en äkta hegelian och detta i mer än ett afseende.
Academie-Adjuncten Sahlin har i en academisk afhandling, som är ett
mästerstycke af logisk förmåga och skarpsinnighet, på det
ovedersägligaste ådagalagt, att Hegel icke har öfvervunnit dualismen. Honom
har LB aldrig vederlagt, och han skulle ej eller kunna göra det
genom annat än ologiska radotterier. Men lika fullt försäkrar han, att
Hegel verkligen har öfvervunnit dualismen. Och af samma förfarande
begagna sig äfven alla andra hegelianer. Huru många gånger har ej
t. ez. den hegelska läran om begreppen Seyn, Nichts och
Wer-den blifvit expedierad och buren till grafven? Och likväl upplefver
den på nytt hos hvarje hegelian, liksom hade alldeles ingenting
passerat.

104) Ett fullkomligt misstag af LB, och ett bevis att han sällan
eller aldrig har reda på hvad han säger. En fruktan af det slaget
kan aldrig uppstå hos den, som är mägtig att analysera sina begrepp.
En sådan vet att han genom sin analys skall finna enheten på samma
gång som han finner åtskillnaden, eller att han åtminstone skall finna
den ena likasåväl som den andra, såvida de bägge ligga i det han
skall analysera. I annat fall skulle han nödgas betrakta sig såsom en
ganska slät analyserare.

105) Hvilket är allom bekant. Men att enheten af åtskilda är
någonting helt annat än enheten af motsatta, det tyckes ej vara bekant
för LB. Med de sednare förstår man sådana, som rent negera eller
upphäfva hvarandra och detta i samma afseende, så att den enas
position är den andras negation, och tvertom. Sådana kunna förenas t.
ex. i och för oss, i den mening att vi förnimme dem bägge; och de
knnna ock hafva någonting med hvarandra gemensamt; men den
förenande och det gemensamma äro då hvarken det ena eller det andra af
de motsatta, hvilka de blott hafva till sina bestämningar, och detta är
således någonting helt annat, än att de motsatta sjelfve utgöra en en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:34:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcjskrift/3/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free