Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således blott utsagt, hvad varat är i relation till ett annat, men
icke hvad det i sig är ,20). Och denna brist afhjelpes icke 12!)
ens derigenom, att det förnimmande och det förnumna antagas
vara ett och detsamma 122); ty derigenom är — i följd af den
nyssnämnda satsen — endast utsagdt, att de förnimmas såsom
detsamma, hvarvid relationen till annat qvarstår
oöfvervun-nen 123). Genom det påståendet, att ideema^ för att kunna vara
i och för Gud eller förnimmas af honom, måste vara något i
och för sig sjelfva, söker prof. Boström öfvervinna relationen
till annat och förvandla den till en relation till sig l24). Men
120) Här är LB helt och hållet förvillad och bortkommen.
Hvilken den nyssnämnda satsen är kan svårligen gissas, då ingen, som
dermed kunde förstås, har gått förut. G-enom den satsen att orden
vara och förnimmas i sjelfva verket beteckna en och samma sak, har
PB ej sagt eller velat säga någonting annat, än huru de orden
förhålla sig till hvarandra med afseende på hvad de beteckna. Till att
säga någonting mera, har han hvarken haft någon anledning eller
någon vilja. LB har således lika orätt, när han menar, att PB har
sagt, hvad det varande är i relation till ett annat, som när han
fordrar, att PB ock skulle hafva sagt, hvad det är i och för sig sjelf.
Om någonting sådant har aldrig å PB:s sida varit fråga, och det
är endast LB:s orediga hufvud, som här velat inblanda det, för att få
någonting att criticera. Bedan om man blott säger att någonting är,
säger man ännu icke hvad det är, och ännu mindre kan detta vara
fallet, när man blott säger, hvad ordet vara betyder.
121) Man talar icke om någon brist, när en person hvarken
har lofvat eller ens haft anledning till att uppfylla någonting. Också
ligger den ifrågavarande bristen endast i LB:s egna tanklösa
förutsättningar, hvarföre han här i sjelfva verket criticerar endast
sig sjelf.
122) Såvida någon är förnummen är han icke förnimmande, och
tvertom; men sjelfförnimmelsen åtföljer alla förnimmelser utan allt
undantag. Att närmare upplysa LB om detta är likaså fåfängt som det
här är onödigt. PB ger derom de nödiga upplysningarne i början af
sina propffideutiska föreläsningar.
12S) Huru kan det bli fråga om någon relation, i händelse den
förnimmande och det förnumna äro ett och detsamma?
124) Någonting sådant söker ej PB genom det ifrågavarande på*
ståendet, och endast LB kan inbilla sig, att han det gör. Han kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
