Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta påstående upphäfver sjelft just den sats, som anf öres till
att bestyrka detsamma l2S); ty om en och samma idee
förnimmes af Gud och af sig sjelf, så måste den vara något från
dessa båda förnimmelser åtskildt, hvilket åter icke kan vara
fallet, såvida som vara betyder detsamma som förnimmas 126).
Antages deremot sistnämnda sats, så följer deraf, att all
skill-nad mellan förnimmelsen och det förnumnas eget vara
upphäf-ves, icke blott hos Gud, utan hos hvaije förnimmande varelse,
enär den ändliga varelsens förnimmelse icke mindre förnimmes
af, d. v. s. är för honom, än Guds förnimmelse förnimmes af
eller är för Gud l27). Att antaga en falsk eller oriktig förnim-
det nemligen så mycket mindre, som en relation till sig sjelf är enligt
hans tanke endast en hegelisk eller borelisk absurditet. Redan i
Scho-lan lärde han sig, att all relation nödvändigt förutsätter tvenne
särskilda membra relationis eller correlater, och hitintills har han ej haft
nägon anledning att betvifla den lärdomens rigtighet.
125) Det ifr&gavarande påståendet är fullkomligt likaså
axioma-tiskt, som t. ex. principium contradictionis, eller den satsen att det
hela är större än sin del. Och ingen förståndig menniska företager sig
att genom anförande af andra satser bestyrka en sats, som är
axioma-tisk eller evident genom sig sjelf.
l2B) Detta utsäges af LB utan alla bevis, liksom vore det ett
axiom; men såvidt vi kunne finna, har det ej någon den mindsta
nödvändighet. Såvida en idee är i och för Gud, är den en förnimmelse
— förstås af ett lefvande och förnuftigt väsende; men såvida en
gudomlig idee är i och för sig sjelf, är den icke en idee — en
förnimmelse, utan ett lefvande eller sjelfmedvetande och förnimmande
väsende, och endast hennes bestämningar äro och kunna då kallas hennes
förnimmelser. Äfven härom ger PB de nödiga upplysningame i sina
propsedeutiska föreläsningar.
127) Att Guds förnimmelser äro fullkomligt identiska med det
förnumnas eget absolut sanna vara, eger sin fulla rigtighet, och likaså
gäller om menniskan, att hennes förnimmelser ock äro identiska med
det i och för henne varande. Ty äfven hon kan ej komma utom
eller utanför sjelf med vetandet, då sjelfva rummet, som förutsättes för
allt utom och inom, finnes (enligt Kant) blott i och för henne. Äfven
i hennes sjelfmedvetande måste således allt sannt och ursprungligt
varande finnas, så att hvarken Gud eller någon enda af hans ideer
kan finnas utom henne, d. v. 8. de måste allesammans bestämma
hennes sjelfmedvetande — de måste ock vara hennes förnimmelser el*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
