Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga väsendena kan tänkas stå i förhållande till dem m). Att
nu Gud, såvida han af ändliga väsenden öfverhufvud kan
tänkas — hvilket under förutsättning, att vara betyder detsamma
och för synsinnet, men att ett ph sen omen deremot finnes för alla fem
sinnena i förening eller för sinnet i allmänhet säsom deras enhet. Nu
borde väl LB, som är sjelf Lärare i Psychologien, veta, att känseln
är det enda omedelbara substanssinnet, och att deremot synen, hörseln,
smaken och lukten äro omedelbart endast accidenssinnen. Genom det
förstnämnda sinnet uppfatte vi omedelbart det sinnliga säsom verkligt
(verkande, dynamiskt, substantielt); genom de öfriga åter uppfatte vi
omedelbart endast det sinnligas accidentier eller qualiteter. Och då
så är, hvad hindrar, att vi genom alla fem sinnena i förening fatte
phsenomenet, hvilket är enheten af det substantiella (andeliga, ideella,
lefvande) och dess relativa negation i och för oss (genom vårt
ofullkomliga förnimmande deraf), men att vi deremot genom synsinnet
ensamt uppfatte blott en eller några af dess qualiteter, och dessa då
under olika förhållanden än bättre än sämre? Men en qualitet eller
ett accidens, som uppfattas genom blotta synen och derjemte uppfattas
ofullkomligt och isoleradt från det substantiella, är just hvad man
all-männeligen kallar ett sken i ordets egentliga bemärkelse, när man i
tanken hänför det till phsenomenet i det hela. Detta sednare är
nemligen verkligt, verksamt, materielt, emedan det dock verkligen har (det
andeliga) väsendet uti sig; men blotta skenet verkar deremot i och för
sig sjelf ingenting, emedan all dess verkan kommer från väsendet
(substansen) i det förra. Den verkliga solen t. ex. är ett phsenomen
d. v. s. en kropp, som har någonting väsendtligt eller substantielt
uti aig; men den synbara halfalnsbreda solen är endast en ofullkomlig
synbild i och för oss — af ett blott accidens hos den verkliga.
Sådana der simpla saker skall man nödgas lära en »speculativ philosoph»!
I34) Och detta med största skäl, emedan den philosophen dock
vet hvad en relation är och förutsätter, hvarom deremot LB aldrig
har skaffat sig något begrepp. Börande detta ämne yttrar sig PB i
sin påbörjade Propaedeutik till philosophiska statsläran på följande sätt:
»I och för sig sjelf står det oändligt förnimmande väsendet eller
Förnuftet icke i förhållande till någonting eller i något förhållande; ty då
det sjelf innehåller all väsenhet eller allt sannt och egentligt varande,
så kan det ej hafva någonting annat jemte sig och tillsammans med
detta omslutas af en för bägge gemensam bestämning (en
relations-grund, ett fundamentum relationis), hvarförutan något förhållande ej
låter tänka sig. Men detta hindrar icke att, då det oändliga väsendet
eller Förnuftet har alla ändligt förnuftiga väsenden uti sig och följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
