Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon påtagligen är stridande emot Guds väsende och värdighet,
så är hon i sjelfva verket ock likaså irreligios och ochristelig5),
som hon är superstitiös och oförnuftig.
Theologema lära sjelfve, att Gud är allgod, och
philoso-pherna säga, att Han är just det goda sjelft — att Han är det
annars ej allnärvarande); och i hvars och ens förnuft är Han ock hel
och hällen närvarande, emedan Han såsom rent andelig icke kan vara
delbar. Men pä detta allt kunna och vilja ej våra Theologer förstå
sig. De söka hellre sin Gud i barbariska Judars gamla flertusenåriga
skrifter, af hvilka dock endast deras författares mer eller mindre
orediga och origtiga uppfattningar af Honom kunna inhemtas.
5) Att läran förekommer i Nya Testamentet bevisar ingenting för
hennes christelighet, då orden biblisk och christelig för ingen del äro
liktydiga. Christendomen är nemligen, likasom också förnuftet, äldre
än Bibeln, och man har goda skäl att antaga en ganska betydlig
skilj-nad emellan Christi eget religiösa medvetande och de christna bibliska
Författarnes, hvilka icke ens voro hans närmaste lärjungar. Att dessa
stodo honom närmare — i tiden, än vi, bevisar häremot ingenting; ty
t. ex. Platos omedelbara lärjungar, en Aristoteles m. fl. voro ock honom
långt närmare i samma afseende, än vi, och likväl förstå vi nu Plato
långt bättre än de. Christi egen christendom var hans djupa och rena
medvetande af Gud och*af sig sjelf i sitt förhållande till honom d. v. a
hans eget djupa och rena förnuft; ty det ena ankommer på fullkomligt
detsamma, som det andra. Och äfven i vårt förnuft ligger den christna
sanningen tillgänglig för oss, om vi allvarligt der söke henne, och icke
blott vilje inhemta henne från andra håll. Att hon deremot i skrifter,
som en god tid efter Christus författades af fromma, men obildade
(christna) Judar och Greker, skall finnas förenad med judiska och
grekiska föres&Uningar, hvilka ej kunna erkännas för christeliga, såvida
de tydligen ej äro förnuftiga, är någonting så naturligt, att ett annat
förhållande hade varit snart sagdt ett underverk. Om föröfrigt några
sådana föreställningar ock funnos hos Christus sjelf, hvarom vi nu
ingenting kunne veta, så hade han dessa blott såsom en man af sitt folk
och sin tid, men icke såsom vår religions höge Stiftare, och i sådant
fall äro de för oss såsom christna utan all vigt och betydelse. För
oss är numera det sannt christeliga fullkomligt detsamma som det sannt
förnuftiga, hvilket det också var för Christus sjelf; ty någon annan
källa för sann religiös kunskap, än förnuftet, kan menniskan, såsom
redan är nämndt, ej hafva, då någon kunskap af det slaget omöjligt
kan komma från hennes sinnlighet. Jemf. not 4.
Boströms Skrifter. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
