Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursprungliga och absolut högsta goda, att allt annat ar godt,
såvida det år delagtigt eller deltagande i Honom, samt att hos
Honom ej finnes något det mindsta ondt, någon inskränkning
eller negation af det goda. Men det goda är, om vi rätt fatte
dess begrepp, 1) sannt lif eller sjelfmedvetande och 2)
harmoniskt, samstämmigt lif eller salighet, bägge i oupplöslig enhet,
så att de endast genom vår abstraction åtskiljas ifrån hvarandra.
Och alltså är Gud, den allgode, 1) det i alla afseenden
fullkomliga lifvet och 2) den i alla afseenden fullkomliga saligheten.
Hans öfrige attributer behöfve vi icke för vårt närvarande
ändamål här taga i betraktande. Vi vilje endast anmärka att ett
gudomligt attribut icke är någonting annat än Gud sjelf af oss
(genom abstraction) betraktad i något visst afseende eller från
någon viss särskild synpunkt, hvaraf således följer att de äro
närvarande och verkande allesammans, hvarheldst ett enda
ibland dem kan sägas vara det
Såvida nu detta ej kan med giltiga skäl bestridas — och
vi tro, att alla försök i den vägen skola misslyckas, — så äro
ju följande frågor för den tänkande likaså mycket berättigade
som de äro naturliga och oafvisliga:
Kunne vi utan orimlighet antaga, att ifrån det absolut
Goda skulle kunna utgå någon verkan, som icke vore god
icke vore lif och salighet, utan mer eller mindre dess motsats?
Kunne vi utan orimlighet antaga, att den, som är allgod, skulle
kunna tillskynda ett väsende något ondt, något lidande, någon
hämning eller disharmoni i dess lif?6) Och kunne vi då
ändtligen utan den största tanklöshet anse för möjligt, att Han, den
Allgode, skulle åt vissa varelser hafva beredt ett rum, i hvilket
Han läte dem lefva blott för att pinas och plågas (vi följe här
®) Ett väsende, som kan tillskynda ett annat något ondt, kan
icke erkännas för absolut godt eller vara ett föremål för en ovilkorlig
vördnad och kärlek. Läran om helfvetet nedsätter således Gud till
ett blott relativt godt men dermed ock relativt ondt väsende, hvilket
redan är ett tillräckligt bevis för hennes fömuftsstridighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
