Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi skulle då aldrig kunna med någon visshet sluta ifrån
verkans beskaffenhet till orsakens, hvilket vi likväl alltid anse oss
kunna göra, så snart vi väl känne den förra. Se vi t ex. en
rättsstridig verkan af en imputabel persons handlande, så slute
vi deraf utan betänkande till hans viljas rättsstridighet, när
rättskränkningen begicks, och på grund deraf fordre vi ock
alltid, att hans vilja skall straffas eller rättas, hvilket ju vore
omöjligt eller åtmindstone ej alltid rätt, om verkan någonsin
kunde vara motsatsen af sin orsak.
Men är det sålunda gifvet, att verkan alltid är likartad
med sin orsak, så är dermed ock gifvet, att Gud, som är det
oändligt goda eller det rena lifvet och saligheten, omöjligt kan
vara orsaken till något ondt eller tillskynda ett väsende något
lidande, d. v. s. någon lifshämning eller osalighet. Tvertom
måste vi säga, att all den verkan, som utgår från Honom, är
såvida nödvändigt blott lif och salighet utan all tillsats af
någonting motsatt
Hvad särskildt det menskliga onda beträffar, så kan detta
såsom bekant är, vara af trenne slag, nemligen 1) den
närvarande menskliga ofullkomligheten, 2) den enskilda menskliga
verksynden, och 3) den allmänna menskliga arfsynden. Det
första slaget har sin grund i menniskans ursprungliga ändlighet,
hvaraf följer, att hvarken hon sjelf eller hennes närvarande
sinneverld äro fullkomligt lefvande och harmoniska, utan äro
det alltid blott till en viss grad, och derföre ock alltid
behäftade med något ondt Det andra slaget har sin grund i den
enskilda menniskans eget missbruk af sin frihet, då hon väljer
det sinnliga och relativt goda i stället för det förnuftiga och
absoluta, hvaraf följden blir, att hon kommer i strid med sitt
inre förnuftiga väsende och får ett lägre och mindre
harmoniskt lif, än det hon i följd af detta behöfver för sin
fullständiga tillfredsställelse och det hon ock annars kunde och borde
tillvinna sig. Det tredje slaget ändtligen har sin grund i alla
andra och föregående menniskors missbruk af deras frihet,
hvilket för hvar och en efterföljande medför det onda, att det
ge-mensafnma lifvet för honom är mindre utveckladt och fullkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
