Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda slag, och ehuru hon derföre måste i hvar och en lagre
utvecklingsform vara blott relativt god, d. v. s. då äfven vara
behäftad med något moraliskt såväl som physiskt ondt Detta
är den enda Theodicée, som är giltig och tillfredsställande; ty
det sätter ej Gud i något slags caussal-förhållande till vårt
menskliga onda, hvilket finnes blott i och för oss och inom vår
sinnliga phaenomenverld. *)
Men är det sålunda gifvet, att det goda omöjligt kan vara
orsaken till någonting icke godt, och att derföre ej heller den
Allgode någonsin kan tillskynda ett väsende något ondt, —
något lidande eller någon osalighet1S), så är med detsamma
*) Har menniskan verkligen moralisk ondska eller syndighet, så
har hon den endast genom sig sjelf, och detsamma gäller naturligtvis
då äfven om allt det onda för henne, som är deraf en följd. Med
detta har således Oud omedelbart rent ingenting att göra, ehuru han
visserligen upphäfver det hos henne efter hand, då han omedelbart
förverkligar hos henne det goda.
13) Andra tankar i detta afseendet har visserligen den (not.
7) omnämnda theologiska Granskaren; ty i sin nya osalighetslära,
hvilken, i förbigående sagdt, är hvarken biblisk eller förnuftig, ehuru
hon oförskämdt nog af honom utgifves för christelig, försäkrar han oss
utan alla bevis, likasom vore det klart af sig sjelft, att Gud i egen
person måste tillskynda den onda menniskan ett lidande, då han nöd*
vändigt »reagerar» mot hennes moraliska ondska eller osedlighet,
hvilket han såsom sjelfva godheten och kärleken ej kan underlåta att
göra. Men att reagera mot någonting blott och bart negativt såsom
här — mot en brist eller ett förlitet af lif och lifvets harmoniskhet
— kan väl ej rimligen, om det skall hafva någon mening, innebära
någonting annat, än att upphäfva eller aflägsna bristen genom dess
fyllande med det, som saknas. Man kan ju t. ex. ej reagera emot ett
mörker eller en köld på annat sätt, än att man åstadkommer det ljus
eller den värme, som brister och är behöflig, och man kan väl ej heller
reagera emot ett instruments ostämdhet på annat sätt, än att man
stämmer det eller låter det stämmas. Och om då Gud i den meningen
reagerar mot menniskans ondska d. v. s. om han hos henne
förverkligar det goda hon saknar, så är det väl icke mera tänkbart, att han
derigenom kan tillfoga henne något ondt, än det är tänkbart, att t. ex.
en läkare kan tillfoga en sjuk något ondt derigenom att han förhjelper
honom till helsa. Också har säkerligen ej någon sansad och oförvillad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
