Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vill man for öfrigt veta, hvad som har legat till grund
for denna lära och gifvit henne sin hållning under århundraden,
så har detta varit menniskans djupa och oafvisliga, om än ej
alltid så klara, medvetande 1) deraf att hennes lif i sitt sanna
väsende och i Gud — hennes verkliga sedlighet och religiositet
— är hennes absolut sanna goda, hennes rätta och högsta
ändamål; 2) deraf att hennes försummande eller motverkande af
detta ändamål — hennes verkliga osedlighet och syndighet —
derföre ock är hennes absolut högsta onda, hennes egentliga
och verkliga osalighet; 3) deraf att detta onda icke blott är ett
ondt i sig sjelf, utan nödvändigt ock är det till sina följder, så
att hon aldrig kan deraf vänta sig annat än ondt; samt 4) deraf
att icke blott hennes eget förnuft, utan ock Gud och alla andra
förnuftiga väsenden måste vara verksamma hos henne till
hennes ondas upphäfvande, d. v. s. till hennes bestraffande eller
rättande.
Men det superstitiosa och falska i läran är 1) att man i
följd af bristande bildning har föreställt sig Gudomligheten
efter analogien af en verldslig monarch eller en representant
för det menskliga samhället och dervid icke bemärkt, huru
långt denna analogi rätteligen kan sträcka sig; 2) att man af
samma orsak har föreställt sig den förre såsom straffande
fullkomligt på samma sätt, som den sednare, d. v. s. begagnande
sig af physiskt ondt eller af sinnliga lidanden såsom
straffmedel, hvilket Han såsom ett rent osinnligt väsende icke kan göra;
och 3) att man i följd af egen råhet har ansett bägge vid
straffandet endast utöfva en hämd eller blott vedergälla ett
ondt med ondt, hvilket man funnit naturligt och rättvist, då
man ej kunnat inse att det är fömuftsstridigt, emedan dertill
men att man mer eller mindre bibeh&ller dem kan aldrig medföra
n&gonting annat än sädana följder. Föreställer sig nägon att det
förhåller sig annorlunda, så är detta ett säkert bevis, att han icke
är någon sann christen eller en verkligt förnuftig menniska; ty annars
sökte han, med förlitande på Guds försyn, endast det sanna och goda,
utan att dervid bekymra sig om följderne, hvilkas menlighet i alla
fall då måste blifva endast af sinnlig beskaffenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
