Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja i rättskränkande handlingar, med hvilka han likaså
myc-ket motverkar sitt eget förnuftiga ändamål, som han
motverkar samhällets och dess medlemmars, emedan det ena icke är
möjligt utan det andra. Men att det dermed endast befordrar
hans sanna bästa, ja att det till och med icke gör annat, når
det genom dödsstraffet rättvisligen skiljer honom vid lifvet, d.
ä. när det blott befriar honom ifrån en sinnlighet, öfver hvilken
förnuftet hos honom har visat sig sakna all magt, och med
hvilken han derföre endast kan skada sig sjelf och alla andra,
det kan ej sättas i fråga eller förnekas af någon, som icke är
alltför okunnig om hvaruti menniskans sanna och högsta goda
består. Då nemligen samhällets öfriga medlemmar ej vidare
hindras genom den brottsliges fömuftsstridiga sinnlighet, så
kunna de i det närvarande lifvet lättare utveckla sig till högre
fullkomlighet, hvilket medför den vigtiga förmonen för honom
sjelf, att han återfår dem såsom fullkomligare i nästa lifsform,
hvarigenom der äfven hans egen högre fullkomlighet måste
befrämjas. Han förhiudras således ej af det straffande
samhället att bättre uppnå sitt sanna och högsta ändamål, utan han
tvertom verkligen understödjes och förhjelpes dertill, på sätt
det kan och bör ske genom detta, när det är gifvet, att han ej
sjelf kan hjelpa sig. Härvid forutsättes visserligen att
menniskans själ är odödlig, och att vi alla måste gemensamt fortgå
till vårt mål genom allt högre och högre lifsformer18). Men
18) Theologerne antaga blott en enda lifsform såsom möjlig för
menniskan utom den närvarande; men detta hindrar ej tänkaren att
antaga mångfaldiga sådana, när han finner sig hafva fullgiltiga skäl
att göra det. Såsom bekant är, hur äfven det omedelbara religiösa
medvetandet hos Hindostanerne senterat nödvändigheten af att antaga
en sådan mångfald, ehuru det naturligtvis endast har kunnat gifva ett
sinnligt och phantastiskt uttryck åt hvad det senterat. Detta factum
bevisar ungefär likaså mycket för saken, som Judarnes och Grekernes
annorlunda bestämda medvetande bevisar emot henne — för den som
ej ledes af gamla inplantade barndomsfördomar. Hindostanemes
religiösa medvetande erkännes i allmänhet för ganska djupt af alla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
