Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt Professor B. är straffet endast en rättelse af den
straffbares orätta, förnuftsstridiga (sinnliga) vilja, och såvida
ock en hans försoning med den straffande; ty att försona en
person med en annan är i allmänhet ingenting annat, än att
förmå den förre till att så ändra eller rätta sin orätta vilja, att
den antingen blir verksam för den sednares förnuftiga
ändamål eller åtmindstone icke motverkar det Att något hat —
någon ovilja eller fiendskap skall hafva egt rum emellan dem, är
dervid för ingen del nödvändigt; tvertom är detta rent af
omöjligt, i händelse den ena ibland dem är det absolut goda och
heliga väsendet eller det Gudomliga sjelft Detta är nu det
menskliga och förnuftiga begreppet om straffet, men
Granskarens föreställning derom är deremot endast den vanliga
barbariska och oförnuftiga. Också är det derföre naturligt, att det
förra leder till flere högst vigtiga och välgörande följder, då
den sednare deremot i alla tider har ledt och ännu fortfar att
leda till vanvettiga superstitioner och grymheter och brott
I sedligt och religiöst afseende äro de goda följderne af
det förnuftiga straffbegreppet ibland annat, 1) att det ger oss
en vida sannare och värdigare föreställning om Gud och hans
verksamhet hos de ändligt förnuftiga väsendena, än den, som
bibringas oss genom vår vanliga judiskt-grekiska Theologie,
enligt hvilken Gud är endast en väldigare orientalisk despot
— en stark hämnare, som för fädernas missgemingar gör illa
åt barnen och bamabarnen allt intill tredje och fjerde led; 2)
att det aflägsnar alla anledningar till den falska och vidriga»
medeltidsläran om Christi satisfactio vicaria, genom hvilken
man om den gudomliga rättvisan erhåller en så vidunderlig
föreställning, att, om man skall kunna antaga och gilla henne,
man verkligen måste låta sitt förnuft, förstånd och vett få vika
rätt och slätt, såsom det stod i den gamla Psalmboken; och 3)
att det ändtligen ock befriar oss ifrån en mängd vidskepliga
förvillelser — ifrån dessa portenta superstitionis — hvilka i
alla tider hafva förorenat och förfalskat den menskliga
sedligheten och religionen, och beröfvat lifvet dess förnuftiga frihet
och friskhet och glädje. Att vi till dessa portenta räkne de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
