Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss, ty endast med detta vilkor kunne vi ovilkorligt och
öfver allt frukta honom. Men en sådan motsägelse eller
orimlighet är möjlig endast för den, som har falska och superstitiosa
inbillningar om Gud, hvaremot den är rent af omöjlig för den,
som om honom har klara och sanna begrepp. Man åberopar
visserligen häremot, att barnet kan icke blott älska, utan ock
frukta sina föräldrar; men vi fråge: hvarföre kan barnet
verkligen detta, utan att derigenom råka i någon motsägelse? Jo
först och främst derföre att föräldrame äro varelser, som ganska
väl kunna för barnet vara onda eller skadliga likaså väl som
goda eller välgörande, nemligen i olika afseenden eller vid
sar-skilta tider och tillfällen. Men vidare ock derföre att barnet
är oförståndigt och tanklöst, så att det icke rätt fattar sin egen
och sina föräldrars verksamhet Det fruktar icke för sina egna
fel och oarter, emedan det icke förstår deras betydelse och
följder; men det fruktar deremot foräldrames tuktan eller aga,
emedan denna är förenad med obehag eller smärta. Och
likväl äro de förra det högsta onda, hvari det för tillfället kan
befinna sig!; och den sednare den största välgeming, hvaraf det
för tillfället kan blifva delaktigt Den full växte och tänkande
sonen deremot fruktar visserligen för att stöta eller förnärma
sina föräldrarj; ty han vet att detta är en synd och följaktligen
ett absolut ondt för honom sjelf; men han fruktar deremot icke
för sjelfva föräldrarne, när han vet, att dessa ej vilja eller ens
kunna tillfoga honom något ondt. Och så, som denne förhåller
sig till sina välsinnade föräldrar, så förhåller sig ock den
förnuftige och tankande mannen till den allgode Gudomligheten.
Annorlunda naturligtvis den råa, superstitiosa och tanklösa
menniskan äfvensom — vissa Theologer. Dessa frukta icke för sina
synder, som dock äro det högsta onda för dem; men de frukta
för Gud och hans straff, som deremot äro blott goda och
välgörande. De föreställa sig honom såsom beherrskad af ungefär
samma passioner och affecter, som dem, af hvilka de sjelfve regeras.
15. Emot C. J. B:s lära, som också var Christi egen, att
Gud — rätt fattad — väl kan och bör älskas, men deremot
hvarken kan eller bör fruktas, invändes af vår Theolog, att Guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
