Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hela kan varda, detta är det aldrig fullkomligt i dess
timliga verklighet; men ss. lif är dess bestämmelse att vara ett
sträfvande att timligeu varda, hvad det genom sitt väsende
po-tentiå är. Då menniskan sålunda handlar är hennes timliga
vilja ofverensstammande med hvad hennes väsende
ursprungligen vill; hennes väsende åter vill timligen verkliggÖra sitt
förnuftiga innehåll, d. v. s. hvad det är genom sin grund eller
genom Gud, och alltså vill det timligen verkliggÖra Guds vilja,
såvidt det genom mensklighetens plats i det hela och
individens plats i menskligheten är möjligt Såvidt menniskan j em te
medvetandet om sitt väsendes ursprung och beroende af Gud,
eller att hon är väsende af Guds väsende, har medvetande deraf,
att hennes förnuftiga vilja är Guds vilja i henne, och såvidt
hon i förhållande till denna Gudomliga vilja ej har någon
motsatt egen vilja, såvidt är hennes handlande religiöst och hennes
fömuftighet är fromhet I förhållande till den yttre verlden
uppenbarar sig den förnuftiga viljan derigenom att menniskan
i hela detta förhållande vill det, som motsvarar hvarje särskildt
förhållandes och hvaije föremåls väsende, inseende att hvaije
föremåls väsende är detta föremåls ursprungliga vilja eller lag.
Sålunda låter menniskan allt utveckla sig ostördt och befordrar
i allt sitt handlande verklig frihet — Detta handlande är på
engång ett fritt och ett nödvändigt eller lagbundet Det är
fritt, ty det är lifvets ursprungliga vilja; det är nödvändigt, ty
det är dess eget tillvarelsesätt Men nödvändigheten är här
aldrig en utifrån uppkommen efter ändliga föreställningar. Ej
heller finnes något godtycke eller något val. — Den förnuftiga
handlingen står ej i en så beskaffad motsats mot den
förståndiga, att den vill upphäfva densamma eller behöfver det för att
sjelf vara till; men den vill upptaga den i sig eller genomtränga
den med sitt innehåll, på det den må blifva ett uttryck af
förnuftighet Den kan ej heller umbära förståndet: ty den
förnuftiga handlingen är aldrig en handling blott i allmännhet, utan
har alltid sin bestämda plats i den ändliga verkligheten, samt
följagteligen sitt individuelt särskilda sätt Den måste nemligen
dels vara passad efter tiden, hvaruti den skall ingripa, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
