Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det speciella syftemålet och ändamålet måste stå i
öfverensstämmelse med hvad de närvarande utvecklingsformerna af lifvet
fordra och medgifva. Den måste således förutgås af ett
begripande af dessa utvecklingsformer. Vidare måste den förnuftiga
handlingen vara öfverensstämmande med individens inre och
yttre kall i lifvet Klokhet är förmåga att bedömma, hvilka
medel under vissa gifna omständigheter äro de rätta för
realiserandet af syftemålet Men klokheten får ej lösslita sig från
det förnuftigas innehåll eller endast bedömma medlen med
afseende på tjenligheten hos dem att realisera en speciell
handling, utan afseende på deras egen moraliska beskaffenhet; ty
handlingen, ehuru till sitt syftemål förnuftig, kan genom
medlen för dess yttre framträdande blifva oförnuftig. — Liksom på de
förutgående utvecklingsgrademe af det andliga lifvet, gå äfven
på den förnuftiga det Theoretiska och det Practiska parallelt
med hvarandra. Den till verklig förnuftighet utvecklade
anden vill, hvad han ss. förnuftig tänker. — Vishet är förmåga,
att i tanken uppfatta och i handling verkliggöra lifvets högsta
förnuftiga syftemål. Men liksom vetenskapen eller det
Förnuftigas Theoretiska yttersta syftemål är ett aldrig fullt
upphunnet mål, så är äfven den fullkomliga friheten eller det
Förnuftigas Pract syftemål aldrig fullt förverkligadt Ty lifvet är på
engång ett evigt och ett timligt: ss. evigt är det ett
oföränderligt vara; ss. timligt är det ett föränderligt varda, ett
sträf-vande att allt mer och mer verkliggöra hvad det såsom evigt
potentiå är. — Samvete är menniskans förmåga att bedömma,
huruvida hennes timliga och andliga utveckling är
öfverensstämmande med eller stridande emot förnuftets eviga vilja, och
att derefter gilla eller ogilla sina handlingar.
Capital 18.
Om menniskans förnuft i Estetisk betydelse.
Menniskans förmåga att förmedelst inbildningskraften eller
sin sinnliga bildningsförmåga gifva sinnlig tillvaro eller form
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
