Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
net måtte förflytta sig vart som helst och hur ofta
som helst, fullt av åhörare hade hon jämt.
På den tiden fanns det i Jönköping en
folkskollärare J. Carlsson, en driftig och kunnig man med
gott hjärta. Skall någon ha äran av att vara
Kristina Nilssons förste upptäckare, är det han.
Musikalisk som han var, lade han märke till flickan,
som tycktes vara alldeles outtröttlig i att sjunga. I
fråga om gåvor lär den lilla flickan funnit det
största behag i pengar, medan däremot andra föremål
som skänktes, intresserade henne betydligt mindre.
En känd Vrigstadsbo berättade, att hon neg djupt
för en mindre silverslant, men låtsade knappt se
gåvan av en schalett, som ändå hade flerdubbelt
värde mot myntet.
I den nämnda folkskollärarens huvud uppstod nu
tanken att ge den alldeles ovanliga begåvningen hos
flickan musikalisk uppfostran och på stående fot
gjorde Carlsson upp med sin vän, kantorn och
folkskolläraren i Vrigstad, Sv. Granqvist, att denne och
flickans övriga nya Vrigstadsvänner skulle tills
vidare taga upp henne samt att Carlsson skulle vid
hemkomsten intressera musikaliska Jönköpingsbor
för henne och sedan, om detta lyckades, skicka bud
efter henne.
I Vrigstad vistades nu den lilla
marknadssånger-skan en tid. Hos kantor Granqvists hade hon sitt
egentliga tillhåll, men hon fick snart vänner litet
varstans i bygden, exempelvis i Vrigstads prostgård hos
prosten, där det rentav gjordes bjudningar för att
hon skulle få sjunga för gästerna och hos ortens
kronofogde, som var på god väg att bli för henne
vad Tornérhjelm sedermera vart. Under Vrigstads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
