- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
48

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vistelsen blev Stina uppklädd så väl, att hon gott
kunde visa sig var som helst och allas mening var,
att hon aldrig mer skulle sjunga på någon marknad.

Från denna tid berättas åtskilliga rätt
betecknande drag hos den sedermera så namnkunniga
sångerskan. Lek med jämnåriga låg då inte i hennes
smak, var antagligen en övervunnen ståndpunkt.
Skulle det någon gång lekas, borde det ej ske med
dockor eller på vanligt flickmanér, utan hellre med
pojkaktiga kroppsövningar, som de kvinnliga
lekkamraterna inte voro hågade för. Gärna och ofta
räknade hon sina pengar och så fort småslantarna
växlats i sedlar, stoppade hon ner dem i den
klassiska kvinnobörsen — strumpan. Hennes största
nöje var i alla fall att syssla med sång och musik
och rentav girigt sökte hon efter varje tillfälle att
få undervisning i det. Hos kantor Granqvist sökte
hon på ett litet psalmodikon lära grunderna för
musikskolan och länge förvarades hos honom det
pappersark, å vilket hon gjort sina första försök i
notskrivning. Någon gång var hon ute hos
Vrigstads-bor för att spela och sjunga för pengar. Så
exempelvis hos en fabrikör Runstedt, i vars sal hon för
hans vänner konserterade för 25 öre.

Från Jönköping kom under tiden goda
underrättelser. Carlsson hade lyckats intressera
Jönköpings-bor för underbarnet. Till hemorten skrevs efter
betyg och vännerna i Vrigstad voro som bäst i gång
att ordna med flickans Jönköpingsresa, då hon fick
ett alldeles oemotståndligt begär att ännu en gång
vandra hem. Hon gick för att snart vara tillbaka —
men kom aldrig åter och fick troligen aldrig veta hur
mycket Vrigstadsborna gjort för hennes framtid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free