Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gör en överraskad min. Parbleu, vilka toner den
lilla har! Det är den där stämningen som endast
den uppmärksamme kännaren av nyanserna i en
teaterpubliks hållning vet avläsa som säkert varsel
till blivande framgångar — den första vindkåren
till den applådstorm som inom kort skall eka inom
väggarna till det konsttempel där denna sångens
allra nyaste stjärna uppenbarat sig.
Så kommer den stora arian i första aktens slut,
när Violetta ensam njuter sin nyvaknade kärleks
första fröjder och tolkar dem i toner. Denna
prövande scen med sina drillar och vokaliser kan
inskränka sig till en tom bravuruppvisning, ett
grann-låtsnummer, visserligen bländande som ett
fyrverkeri, men lika litet värmande. Men Kristina
Nilsson förstår det. Alla dessa oerhört svåra passager
äro henne som en lek. Hon har hört dem därborta
i den fjärran skogen, där den vingade sångaren
melodiskt tolkar sin kärlek i midsommarnatten.
Redan då är framgången given. Salongen har
fastslagit det. Paris känner sig tillfredsställd att
bland sina övriga märklig^heter även få räkna la
blonde suédoise. Det är ju bara i sin ordning att
det är här hon skall ha blivit upptäckt, inför denna
eleganta publik, bland vilken i främsta rummet
märkas kejsaren och kejsarinnan, omgivna av en
lysande uppvaktning. Även detta nogräknade och
bortskämda auditorium var taget med storm och
hänfört.
Andra akten följer och därmed scenen då den
älskades fader ’kommer för att kräva sin son tillbaka.
Han får det efter ett hjältemodigt offer av den unga
kvinnan, som finner rörande uttryck för sorgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
