Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tårarna sippra från mina ögon. Då de svenska
melodierna, inövade för tillfället av musikkåren,
spelades upp, var det som om en elektrisk gnista gått
genom mängden av de församlade svenskarna.
Bland andra melodier var: »Näcken han spelar på
böljan blå». Ack, vilka minnen uppväckte ej denna
melodi hos mig; detta var det första stycke jag lärde
mig att spela på fiol. Det kom då över mig en så
underlig längtan att få se hemmet igen. Sista
stycket av de svenska melodierna var: »Du gamla, du
fria, du fjällhöga nord». Denna melodi grep mig
också mycket, och jag måste oupphörligt torka bort
de framträngande tårarna. Så var även
förhållandet med många av de nedanför församlade
svenskarna, men hur kunde det vara annorlunda med
sådana melodier och ett sådant utförande?
Så snart programmet var genomgånget, gick
jag ned på nedre våningens balkong, där svenska
fanan var placerad som ett slags fonddekoration,
framför vilken stod en stol, varpå jag tog plats,
efter att ha kysst den blågula fanan. Ett par
ofantliga kandelabrar kastade sitt bländande sken över
mig. Kommittén hade nämligen frågat, om jag ville
tillåta att tåget fick defilera, så att var och en av
landsmännen skulle få tillfälle att se mig, vartill
jag gärna gav mitt samtycke. Defileringen skedde
på enkelt led och varje deltagare kunde således få
sin önskan uppfylld. Därefter begav sig tåget med
samma marschordning som förut åter till
högkvarteret, »Germania Hall», där alla facklor
avlämnades och tåget upplöstes under den angenämaste
sinnesstämning. Klockan var då i på natten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
