- Project Runeberg -  Kristina Nilsson, grevinna de Casa Miranda /
421

(1921) [MARC] Author: Beyron Carlsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer jag ihåg den därför att jag höll nära på att
bli ihjälklämd under den fruktansvärda trängseln
vid ingången. Emellertid, det var värt en hel del
omak att få vara med om en sådan märklig
händelse. Jag satt alldeles framför estraden, så att jag
hade ett förträffligt tillfälle att se madame
Nilssons slående skönhet. Hon sjöng hänförande
alltigenom hela det långa programmet och samtyckte
beredvilligt och älskvärt till de entusiastiska
kraven på ännu fler nummer. Albert Hall var fylld
till allra sista plats av en lysande samling bekanta
namn, däri inbegripet medlemmar av den kungliga
familjen. Medan hon sjöng, trängde sig hennes
kolleger inom tonernas värld ivrigt fram emot
estraden för att inte förlora en ton av hennes
granna röst. Ett av den underbara kvällens vackraste
moment, var när m:me Nilsson sjöng som endast
hon kunde sjunga »Ängels ever bright and fair».
Det blev alldeles dödstyst i salongen, när de härliga
tonerna strömmade ut över auditoriet i en
fullkomlighet, som kom en att undra, om man någonsin
skulle få höra deras like. Efter detta nummer, som
betecknade konsertens höj dpunkt, var det en mängd
inropningar och en storartad blomstertribut
räcktes upp till sångerskan. Allteftersom programmet
framskred, tilltog entusiasmen och nådde sin
klimax efter det sista solonumret, som hon utförde.
Hon hade sjungit nio gånger, men publiken var
ändå inte nöjd utan ropade på mer. När
sångerskan ett otal gånger besvarat inropningarna, som
för varje gång i alltmer stegrad grad tolkade
åhörarnas önskan, att få höra ännu ett nummer, kom
hon in och satte sig själv vid pianot. Till sitt eget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bckrinils/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free