Månan / {9} (1760) Author: Carl Michael Bellman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min herre, fölg mig litet stycke         Kring Månans fält, jag ödmjukt bad.         Hel munter han gick straxt åstad; Mitt ansikt föll uti hans tycke.         Wi wandra skogar, berg och slätt: Där syntes djur som här på jorden, Hwars art war så förwandlad worden,         At jag snart ingen kände rätt. En Häst höll på att lära flyga,         Och Sparfwen spändes för en plog, Då Oxen, som densamma drog, I Räfwens gömslor wille smyga,         Som wor’ hans slughet ganska stor: Jag hörde Åsnor ljufligt siunga, Och Kråkan med en hög-ljudd tunga         Gå up i Lärkors sånge-chor. Här war en alt för sällsynt blanning,         Af oförnuftigt djure-wett:         En Skata skrek alt ut för ett, Med stora ord, om nit och sanning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>