Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tu Tauson Lade börjat ined att trösta henne
öf-er sitt missöde och försäkra, att ingen skugga,
erföre kunde falla på Ingeborg, som slutligen
lef vid ganska godt lynne.
Vädret var behagligt, sällskapet muntert; maffi
skämtade, man jollrade, afhörde en ung och lif—
g Fransman, hvars qvickhet och munterhet
ro-jtde alla, och såg under allt detta de omvexlande,
sköna utsigternas alltid förnyade taflor.
Iloppen-ielt var beständigt vid Ingeborgs sida, hacje
lem-lat henne ett’synglas, hvarmed hon kunde
ur-kilja de aflägsna föremålen dubbelt klarare och
törre, samt berättade henne namnen på alla de
lerregårdar och slott, som framtedde sig; de,
historiska minnen, som äro fästade vid Stegeborgs
ruiner, och Malin Stenbocks historia, då man
Bipptåckte Hörningsholm. Man kan föreställa sig
uru angenäm en sådan resa skulle förefalla den
unga Hickan, som förut ingenting mera sett än
åen socketi, hvaruti hon var född. Löjtnanten
lofvade att, då de om aftonen kommo fram till
Hufvudstaden, genast söka upp hennes mosters
Sus, der tillkännagifva hennes ankomst och
orsa-Jen till hennes ensama belägenhet, samt der-
I 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
