Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 26 —;
efter komma tillbaka att hämta och följa henne
till mostren. Allt detta, som annars var en
vanlig artighet, ansåg den stackars Ingeborg, brydd
och ensam som hon var, för verkliga
välgerningar, och att tacksamheten betydligt ökade de
känslor, hon redan förutfattat för honom, är
ganska naturligt; ja, hon lofvade inom sig att
aldrig tillhöra någon annan än den hyggliga
Theodor Hoppenfelt, som var så innerligen beskedlig
och så omsorgsfullt hjelpt henne i sin stora
förlägenhet. Hon tyckte till och med att hon skulle
äga mod framställa detta beslut helt upprigtigt
för sin far, men när hon åter erindrade sig
fadrens vreda mine och hotande åtbörder från
stranden, intogs hon àf ßainina fruktan, som förr,
och lemnade åt framtiden att afgöra hennes öde,
Klockan var sex, då fartyget sköt första
skottet bortom Kungsholmen, och snart låg det,
omgifvet af den fräsande ångan, vid Riddarholmen,
Anblicken af Stockholm med de’ss palatser ocli
torn förtjuste Ingeborg på det högsta; hon stod
på däck, skådande rundt omkring sig, och
upptäckte alltid nya föremål för beundran.
Hoppenfelt hade emedlertid, enligt sitt löfte, gått att
un-derätta hennes moster om flickans ankomst ocb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
