Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
skyn och tecknade sina uddiga flammor på de
svarta molnen. Gälla skrik förkunnade de
olycklige Skeppsbrutnas fasa, och man såg Derå af
dem kastas öfver bord. Vid masten låg ett
fruntimmer på knä; med den ena armen höll hon
sig fast vid masten, och utsträckte den andra
bedjande mot himlen. Hennes krafter voro
uttömda , förtviflad neddignade hon , och i nästa
ö-gonblick fanns hon ej mera der — en förfärlig
våg hade slungat henne i hafvets afgrund.
Eugene såg henne lyftad af böljorna , och nu kunde
han, oagtadt stormens fasor, ej dröja att skynda
till den olyckligas räddning; afståndet var ej så
stort, och han hoppades att hinna dit och frälsa
henne, innan hon för alltid skulle uppslukas af
vågorna.
"Måtte himlen bistå mig!" ropade han och
kastade sig i vattnet. Ett par gånger
öfversväm-mades ban deraf, men som vinden låg åt
stranden , kastades den olyckliga flickan emot honom
just i det ögonblick, då ban förlorat henne ur
sigte och misströstade att lyckas uti sitt ädla
bemödande. Det kostade honom ett svårt arbete att
föra henne i land. Blott en minut samlade han
sina krafter, skyndade med sin börda till hyddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
