- Project Runeberg -  Noveller /
129

(1846) [MARC] [MARC] Author: Charlotta Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han får ej vara egenkär,
Ej tro, att han ett snille är e&. e&.
Och derpå lemnade hon både fortepianot och
_ salongen, till den sjelfkäre skaldens stora
de-konütyr.

Ilan visste likväl så skickligt hembära tant
Rosina sitt smicker, att hon vid middagsbordet
an-viste honom platsen vid Alines sida; men
Apollos gunstling var en stor vän af bordets nöjen ,
också var han aldrig mindre besvärlig än der.
Hans kärleksförklaringar afbrütos ofelbait af de
läckra småpastejerna, och den kalkon med
tryffel, som lockade hans aptit, förstummade belt och
hållet hans ömma klagan. Det var Bachus , som
sent omsider återförde desertören under Amors
fana, och då den fradgande Champagnen fräste i
kristallglasen, ägnade han Aline en skål, hvarvid
han uti poetiskt ordprål alldeles öfverträffade
sig sjelf, och af tant Rosinas beröm upphöjdes
till skyarna.

VII.

Måltiden var slut, klockan hade slagit sei
och sällskapet begaf sig till Expositions-salarne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:35:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcnoveller/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free