Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 130 —
Hår var tant Rosina rigtigt i sitt element; stödd
på Herr Yol-au-nues arm och uppvaktad af
flera unga Artister, vandrade hon frän tafla till tafla,
och i största hast afgjorde hon nu (åtminstone i
sin egen tanka) de uppträdande talangernas öde
och rygte.
_ Ack min Gud! se der Napoleons återkomst
från Elba; det ämnet har jag väl sett på tjugo
taflor. Så gammalt! så utnött! så vanligt! nej,
det måste vara någonting nytt och mera
storartadt ; denna komposition duger platt intet. Ser
jag icke der igen Henrik den IV och gamla
Sully på knä för honom? Jag begriper ej att våra
unga artister intet kunna uppfinna någonting nytt
och ovanligt, någonting genialiskt, utan alltid
hålla sig till det föråldrade; det är just som om
våra unga Musici oupphörligt skulle spela samma
melodier, som Gluck och Piccini. Den der figuren
af Henrik IV gär ändå an I den har alltid
någonting ridderligt, någonting romantiskt, men
Sullys lutande och skröpliga gestalt skämmer bort
alltsammans. Na! se der då nägot, på hvilket
konstkännarens öga med nöje kan hvila 1 men te
dä! mina berrar! denna gumma, som ur
förklädet matar sina kycklingar; en verklig Teniers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
