Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 133 —
Lon hade att tacka för sä mycket, men delta var
ända ingen ting i jemförelse med Eugènes sällhet
att återfinna den sköna okända, henne, som var
fästad i hans själ likasom pä duken, henne som
han i tyst förtviflan helgat hela sin dyrkan, och
som han aldrig mera hoppades återse.
Ingenting vore nu lättare an att läta Tant
Rosina genast lemna sitt samtycke och anställa
ett lysande bröllop åt våra unga älskande; de
voro lyckliga, novellen slut, läsaren hade
alltsammans på redig fot, och jag återvände till min
slända, hvarmed mina läsare kanske af många
skäl skulle vara högst belåten, men detta allt vore
så vanligt (som Tant Rosina plär säga) och ingår
alldeles icke i min plan, förutsatt att jag alls ägt
någon sådan. Nu roar det mig i afton att skrifva
ännu en stund, se der mitt skäl, och att för sitt
eget nöje uppoffra andras, är ett bruk, som är
allmänt vedertaget. Den beklagansvärda Aline, den
olycklige Eugene måste således ännu genomgå
motgångens skärseld, innan deras sällhet randas;
så vida jag beslutar att de någonsin ernå den.
]ag kan ju, som Eugene Sue, Victor Elugo,
Balzac med flera andra, låta min hjeltinna, inlagd i
en sack, kastas i hafvet eller hängas, och hjelten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
