Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
lefvande multna i ett benhus. Jag kunde ju låta
de båda älskande kasta sig i Seine-floden, skjuta
sig för pannan, mördas af röfvare, eller göra en
resa till Egypten och på Nilfloden uppslukas af en
krokodil. Allt detta vore något mera nymodigt
och ovanligt, och skulle säkert göra mera heder
åt den anspråkslösa författarinnans
uppfinningsgàf-Ya; men jag har ej ännu afgjort någonting i
denna vigtiga sak; jag utfäster mig hvarken till det
glada eller tragiska slutet. Jag låter helt enkelt
min penna gå, som den vill, följande lynnets
nycker eller minutens ingifvelse, och man skall då
åtminstone icke förebrå mig, att jag planmässigt
bemödat mig att utledsna läsaren, hvilket, ty värr!
nog ändå kan ske.
Väl hade Tant Rosina med mycken ynnest
omfattat vår unga artist, och med sällsynt
frikostighet tillhandlat sig den prisbelönta taflan, som nu
intog främsta rummet bland hennes samling. Hon
bade, för att lemna den hedersrummet,
undanflyt-tat flera af sina favoritstycken, hönsgummor,
fruktmånglerskor, köks-scener, och -visade den
för alla sina gäster med mycken förnöjelse och
långa Ioftal. Väl hade bon, när Eugène erhöll
underrättelse att hans gamla fostermor, Tbibauds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
