Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156 —
ven, hvilken dyster och stillatigande stirrade
obestämdt på de omgifvande föremålen. Grefven var
en skön man af omkring tjugofem års ålder, med
svart hår och svarta blixtrande ögon, hvars
skiftande uttryck gaf tillkänna de häftiga passioner,
som lifvade hans eldiga själ. Ägare till ansenliga
gods, och prydd med kammarherre-värdighet,
hvilken varsedan urminnes tider liksom ett
fidei-com-miss uti hans slägt, hade den förgylda nyckeln
för honom ej allenast upplåtit de kungliga
gemaken, utan äfven don vackra Matbilda T:s
hjertkammare. Under de tvänne månaderna
sedan deras giftermål hade tiden förflutit i ett
beständigt sälllietsrus, och för första gången säg
Matbilda nu den älskade Makans panna
förmörkad af moln, de ömma kärleksandande
uttrycken, de tillbedjande benämningarne uteblifva
Och det i dag! just i dag, då hon med den
yttersta omsorg sökt att behaga honom, genom en
klädsel, hvars lina smak och eleganta enkelhet
tillvunnit honne aftonens pris af hela det lysande
sällskapet. Hvilken sjelfförnöjd blick kastade hon
ej i sin höga toiiett-spegel, och sade vid sig sjelf:
i afton skall Robert finna mig vacker! ack ja! han
måste finna mig vacker så här! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
