Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
När han frän en uppvaktning vid Hofvet
mötte henne pä Balen, och hon med den lyckliga
kärlekens glädjesträlande öga gick emot honom,
trodde hon sig äfven läsa i hans den glada
förtjusning, hon väntat. Då danson började, hade
Grefven mot sin vilja blifvit engagerad vid ett
spelbord, och sedan blott ett par minuter visat sig
uti salen. Redan då trodde Mathilda sig finna hans
utseende alfvarsammare än vanligt, men när han
kom att föra henne till vagnen, och hon vänligt
tryckte hans hand, besvarade han hennes ömhet
blott med ett isande ögonkast, hjelpte henne upp
och satte sig bredvid henne, utan att säga ett
ord.
Blek och förstummad af bestörtning, var äfven
hon ett par minuter utan att tala, men nu
kunde kon ej längre tillbakahålla sin oroliga känsla,
och med den ömmaste ton frågade hon:
Hvarföre är du så tankfull, så tyst, min älskade Robert?
— Kan det verkligen intressera dig att
veta? svarade han bittert.
O min Gud! hvilket språkj hvad fattas dig,
goda Robert? kan du vara ond på mig, på din
Mathilda? svara mig då! für Guds skuld svara mig!
annars tror jag, att du icke längre håller af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
