Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 159 —
— Sett? O Gud! hvad har du då sett? Säg!
för Guds skald säg!
Tror du då, att jag är utan både ögon och
begrepp? inbillar du dig, att jag ej såg din
utsökta klädsel i dag, ditt muntra lynne, dina
uppmuntrande blickar på Baron Ehrenfelt? Såg jag ej
huru ofta ban dansade med dig, huru han
beständigt omsväfvade dig, gick att hemta din schavl,
och slutligen det värsta, det fasligaste af allt,
huru du gaf honom den rubin-nålen, som tillhört
min ädla moder, och som jag just i morgon
skänkte dig, sedan jag med verklig kostnad låtit
infatta den uti de vackraste juveler? ja, Mathilda,
detta är förskräckligt, hvad har du att svara härpå?
— Ack, Robert, tviflar du till denna grad på
min kärlek, min trohet? då är jag djupt olycklig.
Gudskelof! jag kan åtminstone rättfärdiga mitt
uppförande; du skall, du måste tro mig. För att
behaga dig, hade jag valt en kostym, som jag visste
du skulle tycka om — Ack! jag gladde mig
barnsligt att vinna ditt bifall, och det var orsaken till
mitt muntra lynne. Du vet att Baron Ehrenfelt
och jag äro uppfödda tillsammans som barn; jag
har icke återsett honom sedan vårt bröllopp, och
då han sade mig, att jag växt, blifvit vackrare, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
