Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fartyg, som der höjde sina master. Vid sidan
syntes på en kal höjd den gamla kärnan, detta
minnesmärke sedan Drottning Margarethas dagar,
blicka mörk och dyster ned på det nya slägtet. Don
nedgående solen förgylde sundets vågor och
glittrade likt diamanter emot de sprittande lkkar,
sora då och då under glada lekar gjorde ett hopp
öfver vattenytan, för att se hvad sora tilldrag sig
ölver deras våta rike. På andra sidan sundet låg
det grönskande Seland, och Helsingör med dess
väldiga murar och spiror tycktes sväfva på vattnet»
Den ena af flickorna hette Agnes Rosin, och
fäste sina stora,, bruna ögon på den vackra
utsigten. Sin lätta svarta florshatt hade hon upphängt
på urnan och de kastaniebruna lockarne fingo
obehindradt sväfva för vinden. En djup sorgdrägt
omslöt flickans hulda gestalt och upphöjde ännu
mera den bländande hvita hyn och kindens
friska ros.
Fader- och moderlös redan i sina spädaste
år, var hon uppfostrad hos sin gamla, rika
farfader, Kommerserådet Rosin, hvilken hon för en
månad sedan förlorat, och efter hvilken hon nu
bar sorg, ej allenast till ytan, utan äfven i
bjer-tat, ty med honom, föll det enda stöd, det enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
