Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 —■
lilla bod, der dörren stod Öppen; då såg jag tvä
karlar, som hade en båt vid stranden, springa
upp bakom Magistern och fatta uti honom. Han
gaf till ett rop, men de bundo för hans mun,
kastade omkull honom, bundo händer och fötter,
släpade honom ned till båten och rodde genast
ganska hastigt sin kos, just bortåt den sidan, der
främmande flottan ligger. Mamsell kan väl tänka,
huru skrämd jag var: om de fått märka att jag
sett dem, kunde de slagit ihjäl mig, gamla
stackare! derföre tordes jag ej visa mig, utan stod
qvar i boden ända tills de voro långt borta.
— Men kunde ni då intet ropa på hjelp?
— Ingen menniska var så nära, att de
kunde höra mig, och det tordes jag ej i alla fall. Jag
var så förskrämd, att bela min kropp darrade.
— Kände ni de båda fasliga karlarne?
— Nej, min lilla Mamsell, det gjorde jag
visst inlet; nej, jag kände dem intet, det har jag
intet sagt att jag gjorde. De mördade honom ju
intet, Gud ske lof! och de torde väl släppa
honom lös igen. Gråt intet, min vackra Mamsell,
och var icke ond på gamla Bengta; jag Kunde ju
ej hjelpa den stackars unga hera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
