Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 247 —
Vidare kunde Bertha ej få veta af den gamla
och, utom sig af ångest och förskräckelse, kom
lion till staden, der hon genast hos Borgmästaren
angaf gummans vittnesmål om Theodors
försvinnande.
Gumman blef emellertid hämtad till staden
och förhördes inför Rådstugurätten, der hon
förblef vid samma omständliga berättelse, hon redan
gjort, men syntes mycket förlägen, när hon
tillfrågades, om hon ej kunde säga, hvilka rånarne
voro? Hon sade sig väl någon gång sett den ena
herrn, men hans namn visste hon ej; hon trodde
dock, att ban hörde till staden, och slutligen
bekände hon, att då hon, sedan båten ej mera
syntes, gått ned till stranden, hade hon funnit en
näsduk, på hvilken var ett namn, bon ej kunde
läsa. Näsduken hade hon velat behålla, emedan
den var så hjertans fin och vacker. Man lät
genast hämta den, och domstolens förvåning blef
ej ringa, då på den i tydliga bokstäfver med
märkbläck stod skrifvet: Bernhard Solinder.
Man begrep straxt hvad som gifvit anledning
till detta våld, då alla visste att Solinder begärt
Agnes hand. Den illsluga menniskan nekade dock
.fräckt till alltsammans; han hade tappat och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
