Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
I fantasien tyckte hon sig höra liksom ett tros-
starkt bekännelsesorl genom tiderna; och denna
trosformel blef efterhand stommen i hennes reli-
giösa känslovärld.
Det oaktadt hände det ofta, att hon, då hon
befann sig ute i naturen, öfverväldigades af en
sällsam smärta, af en oförklarlig ångest. Det före-
föll henne ibland, som om något — hon kunde
ej förstå och ej förklara hvad — ville draga henne
bort från denna plats, där hon tyckte sig så fast
rotad; som om vikens klara vatten lockade henne
ned eller som om skuggorna mellan åsarna där-
borta sträckte ut sig för att nå henne och draga
henne till sig.
Hon kunde sällan motstå denna lockelse, och
hon brukade ofta taga barnen med sig ut på långa
vandringar i nejden, till stranden eller till den lilla
skogen, som låg midt framför den gröna fliken,
hvilken landet sköt ut i bukten.
Skogen var egentligen en plantering; men
denna hade under årtionden fått växa vildt och
hade nu den fria obundna skogens prägel.
I skuggan här inne tyckte hon om att för-
sjunka i drömmar. Om hvad? Det visste hon
knappast själf. Hon förnam ett obestämdt välbe-
hag, orsakadt af suset i löfven, då hon satt sig
under någon af de höga gråstammiga bokarna,
hvilkas vida löfhvalf räckte mer än väl till att
skugga öfver både henne och hennes »kycklingkull»,
som hon kallade sina små. Och hon fann ett obe-
skrifligt nöje i att blicka in i de små hvälfda gångar,
som träden bildade, och där det var vida mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
